Hantera ångest

En liten skön meditation, på 10 min.

https://www.youtube.com/watch?v=QUoiWZCx8jU&feature=share

Efter ett lugnt yogapass på 40 min. 

Så skönt att rensa ångest tankar. Spänna ut trycket som jag har, i bröstkorgen. Låta negativa tankar pressas ut… hatar att känna så här. 

Om inte jag tar hand om min kropp. Vem gör det då?

❤️

Äta gott

Förvånad över hur gott man egentligen man kan äta?

Både och. Letar man lite och är intresserad så finns det hur mycket gott som helst.

Här om dagen så fick jag ett otroligt gott tips från min kära systerdotter, Therese.

Jag känner ju att när jag nu väl mår bättre när jag tränar så vill jag inte heller stoppa i mig allt skräp som finns, lätt tillgängligt. Varför?

När man kan äta så gott och nyttigt både till frukost, mellanmål, lunch och middag.

Det här åt jag här om dagen. Förvånansvärt gott!

Morotsbiffar med Halloumi

6 medelstora Morötter. Jag tog 4 st

200 g Halloumi

½ Citron

1 gul Lök

2 Ägg

Salt och Peppar

Sätt ugnen på 200 grader

Skala och riv morötter och osten

Riv ner zest från en hav citron och pressa i saften.

Hacka löken fint och stek den lite

Blanda ner två ägg och rör ordentligt

Salta och Peppra

Låt stå ca 10 min

Ta en stor matsked och pressa ur saften. Forma till en biff. Stek några minuter på var sin sida. Lägg i en ugnssäker form och stek klart i ugnen i ca. 15 min 

img_1073

Till det blev det en sås utav…

Crème Fraiche

Örtsalt och hackad persilja

SUPER GOTT! 

Att rensa känslor

Det är inte lätt. Men med träningen är det väldigt lätt. De kommer bara så där.

Känslorna svällar över och tårarna med dem. En enormt skön känsla. Att gråta ofta och mycket har jag fått ärva från min far. Han var en ”gråtmänniska”. Och jag är en kvinnlig varelse utav honom. Känslorna, sättet vi är på, rörelser  och tanke sättet.

Får till och med höra det på Konsum, där jag handlar.

-Åh, vad du är lik din pappa! Säger de.

Och det tar jag verkligen som en komplimang. Stolt över att kunna visa känslor.

Problemet med mig har varit nu ett tag att ju mer ”skit” jag har i bagageluckan, ju svårare har jag fått för att visa och känna efter. Vet inte varför – jo, egentligen men det är svårt att berätta. Jag håller det inom mig. På gott och ont, eller?

Igår kom höstfloden av gråt. En ångestflod av tankar och känslor.

Som om det var droppen, när vår älskade Lady fick somna in. Många känslor kom där, inom mig. Svårt och skönt, främst en lättnad. Mycket släppte inom mig. Så idag blev det ett galet träningspass på gymmet.

Började med ett kortare spinningpass på 15 min, i högt tempo. Älskar när svetten lackas i pannan.

img_1074

Sedan blev det mycket bålträning, som jag älskar. Främst också för att jag ska få ordning på ryggen. Att stabilisera, så jag kan hålla uppe kroppen några år till.

fullsizerender-1

Att rensa känslor på det här sättet är skönt, tycker jag. Behöver inte prata, visa känslor osv. Det kommer ut i form av svett och jävlar anamma i styrkan och alla upprepningar jag gör i de olika momenten.

Jag har mina perioder med överväldiga känslor. De kommer och går. Jobbigt…

Men åh, va skönt det är när de väller över och visar sig. Jag behöver dem lika mycket som jag hatar dem, när de kommer. Kan inte stoppa dem och mycket utav min barndom kommer över mig, gör sig påmind. Det ena och det andra kommer.

Men varje gång jag tränar och gråter, så är jag starkare.

Blir starkare!

 

Inte bara en Katt

Nej, nu i några dagar har jag verkligen inte mått bra.

För många, många år sedan så skaffade jag ett katt åt min dotter. Närmare bestämt för 17 år sedan. Vi hade bara pratat om det innan.

En kväll, i vår lägenhet i Bagarmossen söder om Stockholm så ringde det på dörren. Ryktet hade spridit sig att vi hade pratat om att skaffa katt.

Så, jag öppnade dörren. Där stod det tre killar i tonåren och frågade om vi ville ha Lady.

Wiiii! Hjälp, va söt hon är! Utbrast jag.

Där i, i armarna hos en kille låg hon inlindad i ett spetsigt litet örngott. Stora ögon och stora öron. Han sa att det var en ”minikatt”. Ha ha… det var en kattunge. En sköldpaddsfärgad kattunge. Jag får egentligen inte ha katt för pappa, sa killen. Du och Jennifer får henne. Jag kan komma och hälsa på, sa han. Alla tre killarna skrattade åt mig, när jag tog henne i min famn. Vad jag då inte visste, var att den ena killen spelade in mig när jag pratade med kattungen.

Hon var så söt!

Den blev en bestämd dam utav denna katt. Lady fortsatte vi att kalla henne. Det passade henne, även när hon blev äldre. Hon fick senare smeknamn som Äjdi, Issimusen mm.

Det blev en dam som kom att betyda så otroligt mycket. För min dotter kom hon att betyda enormt mycket. Framför allt som ett stöd under hennes uppväxt, under hennes cancersjukdom och faktiskt även när hon kom hem från skolan. En villkorslös kärlek kom emot henne.

Eller som här… när hon fick sina kattungar.

Det går liksom inte att beskriva hur en liten katt kan betyda, så mycket.

Jag har så många minnen från denna katt – Lady. Hon har varit en stor del utav mitt liv. Förstår inte riktigt hur hon har påverkat mig. Från första dagen då hon skulle dricka rinnande vatten från kökskranen till exempel.

När hon kom in med små möss som hon hade tagit in och grannarna tycker det var så bra med Lady. Hon är så fin, sa alla. Eller som när hon kom in från balkongen, hoppande ochg skuttandes med alla svart sniglar, som hon lade på rad på mattan. Varje gång det plingade på dörren eller när posten damp ner… ja, då var det hon som sprang först till dörren.

Eller som när vi kom hem från sjukhuset och min dotter precis hade blivit amputerad. Vi satt i soffan och grät. Min dotter hade fått lite hår tillbaka, från cellgiftsbehandlingarna. Min dotter ligger där med rullstolen bredvid sig. Lady inspekterar den, som att där kan jag ligga. Hon hoppar upp och lägger sig i rullstolen. Jag och min dotter är hemma  första gången på tre veckor. Efter hemska upplevelser på sjukhuset. Tårarna rinner och vi förstår nog inte riktigt hur vi ska kunna klara vardagen.

Lady, hon tittar på oss. Hon går över armstödet på soffan. Sträcker sig mot Jennifers huvud och luktar på de små hårstrån som har kommit. Jennifer verkar lukta gott, för sedan börjar hon slicka och lukta flera gånger på min dotters huvud. Jag  reflekterar starkt. Jag gråter ännu mera. Jag påpekar det för Jennifer som känner att det kittlas lite på huvudet. Jag berättar för gumman vad Lady gör. Och plötsligt så utbrister vi i ett skönt skratt. Från vår gråt. Hon har tröstat oss, ännu en gång. Denna underbara katt.

mhm_1111006154305

Hur hon faktiskt kunde göra min dotter så glad, bara genom att komma in i rummet och ligga bredvid henne. Närvaron utav en katt är villkorslös.

Den känslan, den upplevelsen och synen jag hade då – kommer jag aldrig att glömma. Från den dagen kom våran Lady ha en speciell plats i våra hjärtan.

Självklart har vi många, många fler minnen. Och de kommer att bevaras väl i minnet. Och framför allt genom alla de foton vi har tagit.

April 2013 fick hon flytta med mig till min stora kärlek i Värmland. Och det gick ju galant att åka tåg med henne.

Hon fick tre år ute på landet. Blev kompis med två andra katter. Lite spännande med ny miljö samt att det fanns höns också. Men, de var inte så intressanta som vi trodde hon skulle tycka. Hon gick en omväg, runt dem. Hon hade en stor skog att vara i och den stora vägen som jag trodde skulle ta hennes liv, gjorde det inte. Bilar var inget nytt, det var inte intressant att vara där, vid vägen. Bilar hade hon fått nog utav.

Nej, hennes hälsa skulle göra att vi tog beslutet att avliva henne. Sista tiden, var inte hennes höfter med. Hon hade svårt för att hoppa upp och ner från en stol. Hennes mage var öm och sista tiden var öronen neråt och pupillen var inte så där som när hon mådde bra. Hon var hela tiden reserverad osv. Hon såg ut att ha ont. Hon var inte den vanliga Lady längre. Inte som jag kände henne.

När man känner sin katt så vet man att det är dags. Och vi bestämde, jag och Jennifer att det är skönare både för henne och för oss att inte ha henne kvar tills hon är alldeles för sjuk. Det blir inget kattliv för henna. Och vi mår inte bra utav att se henne må dåligt.

Ett fruktansvärt jobbigt beslut, som jag tänkte dra tillbaka flera gånger. Men nej, det blev rätt beslut ändå.

 

Hon kände när vi var ledsna, när vi behövde riktig kärlek och närvaro. Hon kom till oss, när tårarna rann.

Den villkorslösa kärleken har somnat in. Och saknaden kommer att alltid finnas.
img_6669

Hon var inte bara en katt… en själsfrände

Hon anade känslor, som jag inte visste jag kände

Nu kommer hon inte mer, när mina tårar rinner nedför mina kinder.

Yoga

Som jag kanske har nämnt tidigare så har jag yoga som ett komplement till min träning. Och det känns så skönt. Jag tränar i princip varje dag, på något sätt. Kan låta mycket men visst, nu i början kan de kännas och har så gjort. Men jag känner även att jag har fått sådant flow i kroppen. Sedan beror det på hur hårt, intensivt och mycket utav allt jag gör.

Min kropp är gjord för att arbeta och röra på sig. Jag har upptäckt sedan jag började träna på något sätt, varje dag att det är då min rygg mår bäst. Variationen i kroppen, att inte blir statisk osv.

Varierar mellan styrka, kondition och så har jag lagt in yoga som ett tränings moment.

Jag har läst på och även varit på en övning i Holiyoga. Som är en mjuk yoga. Med mjuka stillsamma övningar. Men fokus på andning, närvaro, meditation och vila. Närvaro och utan prestation.

Den här typen av yoga passar mig utmärkt för min rygg och den stelhet jag har fått pga av den. Det känns skönt med den kompletteringen till styrka och kondition jag utövar annars.

Att hitta stillhet i tankar och funderingar, minska stress och andas på riktigt. Rörelser i stillhet och lugn. Andas lugnt och stilla – fokusera.

ladda-ned-1

Har mycket att lära fortfarande men när jag och kroppen mår bra utav något, så är det lätt att fortsätta att lära.

 

Godis 

Nej, så kallat vanligt godis alt. chips mm kommer inte in i min kropp.

Försöker ha ett sunt tänk och så mycket det bara går, ett sockerfritt intag.

Försöker dricka så mycket vatten som möjligt samt dricka kaffe, som sägs ta bort sötsuget. Och det funkar på mig. Är faktiskt inte direkt sötsugen längre. Men… ibland kommer det.

Har nu hittat något gott, när väl sötsuget kommer. Och lite nyttigare än allt annat ”onyttigt” som jag har stoppat i mig tidigare.

Så gott med en toutch utav havssaltet.

Här kommer receptet 😋


Lycka till 💕

Så sant

Jag är/har varit lite utav den personen som har- och oroat mig väldigt mycket. Främst då för de som står mig absolut närmast. 

Men, det har även varit miljön, mitt liv, barn/barnbarn, familjen, ekonomin och samhället i sig själv. Vad händer i vår värld? Vad kan jag göra? 

Har börjat komma andra tankar. Jag kan inte styra allt och alla runt omkring mig. Det vet vi alla… att vi inte kan någon utav oss. 

För mig är det lite också att bry mig. 

Men, får jag faktiskt säga att det handlar mycket om hur jag mår mentalt och fysiskt. När jag inte kan påverka andra så kan jag ju påverka mitt eget inre och yttre. 

För mig har mycket kommit genom min träning, yoga och mindfullness. 

Det har då många fördelar, att må bra i kroppen. 

Att känna sig stark är en skön känsla.