Vissa dagar…

Är bättre än andra.

Inget tänkande på alla andra

I eftermiddag har jag tänkt, på mig själv.
En liten timme

Jag har klippt mig. Nä, frisören förstås.

Dricker vin, lyssnar på Darin nu.

Äter mörk choklad

Han sjunger…

"Du har valt slit starka skor"

🎶

"Jag är apan som liknar dig"

Mm, tänker faktiskt på min speciella pappa. Jag är hans kvinnliga själ, som lever vidare. I någon konstellation. Den där apan som liknar…

Leva livet med fjärilar i magen.


Försöker stänga ute, saker – känslor.

Spricker vissa dagar. Härom morgonen… hulkandes försökte jag få ut något om att jag ville ha hjälp. Kan inte andas – hon hörde mig dåligt. Ville inte prata men då plötsligt så bad jag om hjälp. Hon förstod, där i telefonen. Hon hörde mitt rop på hjälp, jag orkar inte mera, sa jag. Och plötsligt fanns det tid hos min läkare.

Att vara den glada, hjälpsamma och "ställauppförallaandra" människan. Vill inte, vill inte vara glad om jag inte är det. Hur svårt ska det va? Spelar ett spel – skådespel.

Tro inte det är perfekt! Jag är den "alla andra" vill att jag ska vara, tror jag.
Passa in – det behövde jag inte förr. Men, idag är jag här. Med alla minnen. Fy f-n!

Annorlunda nu!

Nu är min ångest min högra hand. Fast jag hälsar aldrig med den.

Nu skriver jag snart en bok. Om all skit jag har…
det skulle va nåt.

Och om all jag får höra på Konsum.
Nä, det skit snacket får ni höra någon annanstans ifrån.

Fast det vore kul. Det är en upplevelse, att höra.

Och alla känner apa. Apan känner ingen…

Det är så det känns att sitta i kassan. 😉

💕

Svårt med tid

Ja, här blir det inte mycket skrivet nu för tiden.

Vissa dagar mycket, andra dagar inget alls. Då står liksom allt stilla. Det är mest då jag längtar till Stockholm. Mm, svårt det där.

Det kommer och går, längtan. Som trycket i bröstet. Det finns alltid där- längtan och trycket. De hör ihop på något vis också.

Jag måste åka snart, få känna lite stad. Hälsa på någon, bara vara i staden. Alla människor, pulsen, lukten- inte alltid så mysig men ändå. Möjligheterna som finns…

Jag har sagt och kommer säkert känna så länge… jag saknar Stockholm och allt där. Men, jag vill nog inte bo där mer. Tror jag.

Det är skönt med tystnaden, ensamheten- har inte sådana vänner här, som där. Finns inget umgänge här som som jag hade där.

Här, här känner man till varandra. Pratar om varandra osv. Fast jag vet ju inte så mycket, för jag bryr mig inte. Visst, skulle jag göra det om jag hade mer ”nära” relationer. Men det har jag ju inte.

I Stockholm, där jag bodde träffade jag nästan varje dag, någon. Granne eller bekant. Men, kunde lika gärna känna ensamheten bland alla människor. Fast det var då på ett skönt sätt. Jag hade kanske turen eller om det berodde på mig, att jag hade sådana vänner, bekanta och framför allt grannar. Hur mysigt som helst.

Visst, det fanns dagar också.

Men, ofta valde jag dem själv. Hur jag ville ha dem.

I min värld finns inte det där som folk pratar om. Att i Stockholm hälsar inte man på varandra, inte ens grannar. Eller, där hjälper man varandra inte.

Jovisst, gör man det.

Många gångar handlar det om vilka människor man har runt omkring sig. Jag hade nog ”rätt” människor. Ok, jag hade också många vänner, som jag kallar dem fast de inte alltid var de ”rätta”. Men, jag gillar att vara med människor, till de är ”dumma” mot mig. Det finns så många, som inte tror de gör människor illa. Klumpiga kommentarer som de tror är helt ok att säga. Men, som gör så ont. Sen finns det de människorna som många tror är dumma men som är så snälla, genomsnälla.

Vad definierar en snäll människa? Vad gör eller hur ser en snäll människa ut?

Det finns ju inget direkt svar på det, tycker jag. Det beror ju helt och hållet på den andra människan. Vad man tycker är snällt och inte snällt.

Jag känner få. Känns bra så. Kanske jag föredrar respekt istället, eller?

Svårt!

Tur vi är olika.

Det är så skönt att kunna dra sig undan, inte visa sig. Bara få vara sig själv, inte den människorna runt mig tror jag är. Det finns ett så otroligt mörker inom mig. Känns bra att ha de där egenskaperna, som inte många känner till. Och att de då får tro att de känner. Att spela en roll tror jag vi alla göra. Även för nära och kära, ibland. Att släppa sitt innersta gör jag nog bara när jag är ensam.

Sitter här nu, en ny hörna.

IMG_8371[1]

Lite nytt på verandan, fick då känslan att ”skriva av mig”här en stund. Som psykologen tyckte jag skulle göra då och då. Nu har jag gjort det. Känns ok.

Jag har det bra, känns bra. 5 år med gubben och önskar mig ett antal år till med honom. Men tyvärr finns det några svarta celler i hjärnan på mig, som fortfarande vill förstöra för mig. Jag jobbar på för att bli av med dem.

Inte lätt – men det ska gå.

Nu njuta av ett/två… glas vin. Ledig i morgon och ska njuta. Göra det jag vill- typ vara i trädgården. Ska försöka att inte göra någonting imorgon.

 

 

Högtidsdagar

Idag examen för Alex. 

Studentbjudning hos syskonbarn

18-års firande + ev. körkort 

Och så avslutar vi med en lite midsommarfest. Nästa vecka. 

Där emellan ska det fixas presenter, jobba, städa och baka. 

Önskar jag hade lite mera tid just nu. 

Men, idag var det Alex dag. Äntligen klar med grundskolan. Nöjd och belåten med betyg var han. 

Till hösten blir det Karlstad och IT- gymnasiet. Så kul när det går bra. 

Mellan jobb och trädgård

Mest ute i trädgården – Tomtebo Trädgård

Mest på jobbet

Har varit mycket på jobbet sista tiden. Så skönt att ha ett jobb. Tyvärr inte på heltid  men känns så ibland. Vissa veckor är mer intensiva än andra.

Tiden över blir det att fixa och dona i trädgården. Skön avkoppling när det har varit mycket på jobbet. Se länk ovan…

I helgen var det återträff från ett bröllop vi var på för två år sedan. Mycket trevlig fest. Där var och en tog med sig det den ville grilla/äta. Även övernattning fick man sköta själv. Vilket jag tyckte var mycket mysigt. Jag och gubben sov i bilen och hade tält över den, där vi kunde ha bord inkl. stolar utanför. Älskar campinglivet. Lite primitivt sådär.

Sover skönt och maten smakar mycket godare ute.

Trevlig fest med femkamp som sysselsättning under dagen.

Fiske var en utav femkamps grenarna. Och så fint väder vi fick under festen. Regnet höll sig bort de timmarna vi var där. Härligt!

IMG_7393

Och stockrullning

IMG_7388

Värdparet och gifta sedan två år tillbaka – Ninni & Jocke. Trevligt par med mycket fantasi.

IMG_7400

För övrigt så går livet sin stilla gång. Dagarna framöver går i examen och 18-års firande. Midsommar med vänner mm. Dagarna går så fort nu för tiden. Egentligen har jag ingen dag som bara ”är”. Som jag hade förr när jag inte mådde så bra. Då kändes varje dag som en evighet tills gubben kom hem från jobbet. Kändes ensamt och dagarna var helt meningslösa. Bara glodde in i tv´n.

Så, det här med jobb det ger så mycket. Ok, nu är det den tiden som jag gillar att vara ute också. Händer mycket i trädgården som ska tas om hand osv. Både trädgården och att ha ett jobb är så stimulerande.

Jag är liksom inte gjord att gå hemma och må dåligt, ändå mår jag dåligt. Men just nu känns det så bra och jag njuter så länge det varar. Tar tillvara på stunder och andas. Yoga och andas, ta en promenad osv. när jag hinner mellan jobb och trädgård.

En balans i livet- är viktigt.

IMG_7410

 

1 månad sedan

Så här längesedan har jag nog aldrig varit ifrån min blogg, tror jag.

Känns skönt att ha varit ifrån bloggen men samtidigt så har jag velat skriva. Lite blandade känslor sådär.

Har inte hållit mig undan, bara inte hunnit. Eller ska jag säga att jag har prioriterat? Ja, det kan man säga.

Fokus ligger just nu på Tomtebo Trädgård bloggen. Inte varje dag jag skriver där heller men mer än här.

Jag kommer självklart att fortsätta här men nu verkar det gå i perioder. Och lite hur jag mår, förstås.

Läget…

Jobbar på lilla Konsum här i Koppom. Timmis under sommaren, sen till hösten har jag fått ett vikariat. Känns jätteskönt! Tycker det är så kul och bra arbetskamrater.

Jag mår upp och ner. Tränar då och då. Yoga lite då och då. Nu blir träningen ute i trädgården och på jobbet. För där sitter man inte still. Sen när jag kommer hem så avkopplingen att fixa och dona i trädgården. Sen är det så att arbetsplatsen ligger endast 3,5 km från där jag bor. Så, det har redan blivit några cykelturer fram och tillbaka. Så skönt att cykla efter jobbet. Avkopplande, faktiskt!

Psyket lever det med. Ångesten kommer och går- med det härliga trycket över bröstet så det verkligen känns att man lever, eller inte? Oro och tankar är överflödiga, där för tycker jag det är så skönt att ha ett jobb att åka till och lämna ångesttankar hemma. På jobbet blir det tankar om vilket j-la PLU nummer har den och den grönsaken…Ha Ha Ha.

Nåväl, skönt att ha ett jobba och ett socialt liv.

Annars lever livet bra. Det här är liksom mina årstider – vår och sommar. Älskar ljuset!

Blir många stunder på verandan och pimplar vitt vin. Njuter av tystnaden, lite som att yoga förresten. Lyssna till hur fåglarna sjunger och kommunicerar.

Titta på hönsen och drömma mig bort ett tag. Min själ ska nu bara komma ner i lugn och ro. Hitta en balans och må bra. Vill vara där… i balans.

Mitt mål att vara i balans mellan det fysiska och psykiska. Och självklart den själsliga.

Det kommer…

Tänk vad mycket det beror på en själv. Vad jag gör med mig själv, för att må bra.

images

 

Oj oj…

Nu var det verkligen längesedan jag skrev något här.

Vad ska jag säga om det? Nja, inte mycket mer än att jag har fullt upp. Positivt, kan man säga egentligen. Negativt då jag egentligen tycker om att ”skriva” av mig. Men jag har liksom inte hunnit.

Det har varit jobb- både på Konsum och Jysk. Där emellan har det varit att ordna med det ena och det andra.

Hjälpa mamma, när hon har fått det helrenoverat i sin lägenhet, hjälpt min lilla familj på Prästängen- med glädje, mitt barnbarn Saga har det varit dop för i Mikaelikyrkan. Och sedan, har mitt stora intresse kommit igång.

Trädgårdslivet!

Där kan ni se mig blogga lite mer – Tomtebo Trädgård.  Men just nu blir det mest bilder och små kommentarer på Instagramkontot- Tomtebotradgard.

img_0586

Sista tiden, när det inte har varit snö så har jag varit mycket ute. Älskar verkligen våren och sommaren. Så, de här dagarna när snön har kommit har varit hemska. Framför allt psykiskt. Vet inte men den här tiden älskar jag att vara ute, pyssla och städa i trädgården. Men när det ligger ca 1 dm snö, är det inte kul.

Jag är verkligen en såndära ”vädermänniska”, om man nu kan säga det.

Det behöver verkligen inte vara som sista dagarna, sol och blå himmel. Men bara inte snö, den här tiden på året. Det räcker med att det är kyligt.

Jag har även haft mina dagar hos fysioterapeuten. Har haft det så bra, när jag har varit hos henne. ”Min timme”, som jag sagt. Beröring, samtal och fokus på min kropp- har känts så bra. Men nu sista tiden så har både hon och jag känt att vi ska göra ett uppehåll. En paus.

Det känns bra, jag har hennes nummer kvar. Som jag har med min kurator. De finns där, i bakgrunden. Hoppas, på gott och ont att jag inte behöver kontakta dem. Ska förändra lite till hösten. Lite nytt tänk och D-vitamin. Kanske kan hjälpa?

Men nu är det liksom min tid. Ljuset, tiden på året då allt är ljusare- grönska. Människor är mera ute, fikar ute. Mer promenader ute. Allt känns lättare- inte en massa kläder, känns som om människor är mer positivare och gladare. Har ett lättare förhållningssätt till saker och ting. Mer öppna- älskar det.

Min ångest finns där, den gör sig påmind då och då. Den känns iallafall hanterbar. Så skönt!

Imorgon blir det jobb på Jysk. I fortsättningen kommer det inte bli så mycket jobb där. Då jag också har fått erbjudande om ett sommar vik på Konsum här i Koppom. Mycket närmare att åka. Kan cykla de endast 3,5 km. Även andra faktorer som spelade in. Så, valet var inte så svårt. Men, kan komma att vara på Jysk då och då. Vi får se. Lite tråkigt för jag tycker mycket om Jysk och de flesta medarbetarna där. Men, finns det ”rötägg” så finns de och jag vägrar bli behandlad som skräp. Tar inte ens risken. Det räcker med påskhelgen. Där jag var tvungen att utstå förnedring i två dagar.

Men, nu är det överstökat och jag ska vara på Konsum. Känns helt rätt! Mycket trevliga kollegor och mycket skratt, redan från kl. 06 på morgonen.

Men, håller samtidigt på att försöka få ett heltidsarbete. Tänk, vilken lyx att ha ett arbeta att gå till – måndag till fredag. Skulle vara underbart att ha.

Men men nu är livet som det är och det löser sig, säkert.

Tur jag kan sysselsätta mig i trädgården. Tänk om jag kunde få lön av att få jobba i en trädgård. Lite drömmande, så där. Skulle vara härligt!

Kram för denna gång 😉

Tacksam att vara hemma

I helgen har jag och min gubbe varit i Stockholm.

Vi har varit på Trädgårdsmässan, läs mer på min andra blogg Tomtebo Trädgård. 

Men allt roligt och intressant överskuggades av det hemska terrordådet som inträffade.

Vi var på väg att avsluta vår vistelse och var på väg ut från mässan då flera poliser går in på mässan. De utrymde då hallen, tack och lov var det inte så många kvar.

Vi hade då, en liten stund tidigare fått veta utav min sambos syster som ringde från Trondheim och undrade vart vi var. Hon hade då hört på nyheter i Norge om terrordådet. Ops, tänkte vi och kände oss trygga på mässan. Men icke nej. Här skulle allt utrymmas. Och ut kom vi men inte längre.

Totalstopp i all kommunikation i hela Stockholm. Ju mer vi läste om det ju värre blev det. Och folk började prata med varandra om vad som hade hänt. Köer för taxibilar infann sig. Totalstopp i biltrafiken då vägar in mot stan var avspärrade.

IMG_6119

Jag försökte ringa vänner som vi kunde åka till men det var ju kört. De kom ju inte ens hem från sina jobb. Kändes lite kört men så plötsligt så fick vi tag på en taxi, som körde oss in till Söder och Medborgarplatsen. Där i från fick vi gå.

Vi gick och gick… ringde hotellet. Ni kommer när ni kommer sa de. Nu låg vårt hotell inte alls långt ifrån platsen där attentatet hade inträffat. Men gå, det kunder vi runt alla avspärrningar som fanns. Ända fram till hotellet. Där gick de igenom vårt bagage, innan vi kunde checka in.

IMG_6138

Poliser överallt, avspärrningar överallt. En tyst stämning även på gatorna. Kändes lite kusligt. Tungt beväpnade poliser överallt. Bestämda riktlinjer vart man fick gå.

IMG_6133

När vi väl hade vilat lite så vågade vi oss ut igen. Vi var så hungriga. Hotellets restaurang var överfull med gäster. Vi tog oss runt alla avspärrningar och kom in på en ett ställe som Melker Andersson hade ägt tidigare, som hette Grill.

Som hade så god mat. Bland det godaste jag har ätit. Torskrygg med risbollar. Sedan var det lite klickar utav olika röror – så goda. Gubben tog en oxfilé som han var så nöjd med.

Kan verkligen rekommenderas.

Efter det blev det en lugn kväll på hotellrummet. Utanför fönstret så såg vi nästan bara poliser och deras avspärrningar.

Inte alls det Stockholm jag har varit i, i 26 år.

Dagen efter var det lite lättare att röra sig. Men fortfarande restriktioner om vart man fick gå.

FullSizeRender

Vi valde att florera kring Gamla Stan mm. Fikade på Espresso House och tittade på alla människor.

Journalister och fotografer sprang överallt. De var intervjuer här och där. De rapporterade om allt som inträffade. Det hörde många olika språk. En stor nyhet, en stor händelse om en fruktansvärd händelse.

För första gången på länge, längtade jag verkligen hem till Värmland och mina barnbarn. Jag hade gråten flera gånger i halsen. Tänk, om vi hade varit där? Tänk om vi hade suttit på tåget lite, lite senare? Då hade vi aldrig kommit fram.

Tänker på alla drabbade familjer.

IMG_6129

Att en person kan göra så mycket skada, förstöra för så många familjer och anhöriga. Obeskrivligt.

Är så tacksam att jag var på mässan. Men samtidigt så orolig över vart vår värld är på väg. Man är inte säker någonstans. Fast, där jag bor nu känns väldigt säker.

Tacksam

Idag har jag fått umgåtts med mina kära.

IMG_6171