Müsli

Den här gången blev min egna müsli så god. Och på gott och ont så råkade jag bränna till allt lite för mycket, trodde jag.

Men åh, va gott det blev. Blev faktiskt lite godare än jag trodde när det blev lite bränt. Den brända smaken kom fram och gjorde det där lite extra. Jättegod!

Nu har det blivit några gånger då jag tycker det är så gott och fräscht med fil, müsli och hallon.

Skön att ha som variation till gröten. Kan tycker det är lite svårt att variera just frukosten, efter träningen. Nu när jag är förkyld så är det perfekt att använda tiden till att planera lite mat. Så blir det så mycket enklare sen. Tycker inte om att stå och fundera på vad man ska äta, när man är trött och hungrig. Gillar att göra listor och planera för veckan. Och ofta går söndagar till sådan annars.

Mat är viktigt och vill gärna äta nyttigt och enkelt. Och framför allt bra – ren mat. Känns lite jobbigt när man är sjuk att det är så lätt att stoppa i sig onyttigt. Gör det men gillar det inte.

Men, det är bara att tänka efter och göra rätt – igen. Bara man är medveten om det och tänker efter så det inte blir en ovana.

Skogs- och grilldag

I helgen hade jag mitt äldsta barnbarn här, som sov över. Efter jag hade hämtat honom i lördags förmiddag så åkte vi direkt till skogen.

Min gubbe var i skogen och högg timmer, så då passade vi på att åka och hälsa på honom. Så mysigt! Solen sken och det var perfekt väder för en skogsdag.

Och Liam var så glad av att få träffa Remi. Han tycker så mycket om honom. Ännu mer spännande och få vara med och hugga stora träd.

Vi grillade äpple och korv. Drack kaffe och Festis, vi hade det så mysigt. Älskar verkligen såna här dagar.

Gubben hade gjort så fint innan vi kom. Men sittplatser med skinnfäll. Och glöden fanns där redan så det var bara att sätta igång och grilla.

img_4441

Han är så duktig på att gå i skogen. Klänger sig över pinnar och stockar.

Så mycket kärlek i en liten kropp.

Nu väntar jag bara på att hans kära lillasyster ska växa, (på gott och ont) och få komma med ut. Men, det går ju fort. Hon är snart fem månader redan.

img_3332

Älskar verkligen att få vara mormor, åt Liam och Saga.

 

Hos Fysioterapeut

Känns som jag inte behöver komma hit, längre.

Vet inte men, det känns så. Det har varit skönt att vara och komma hit. Hon är fantastisk! Beröring, träning och det känslomässiga har fått sitt. Det hänger ihop de där – fysiska & psykiska. Mer än jag trodde. Nu känns det som jag kan själv. Jag har fått råd och stöd.

Ryggen gör fortfarande ont, ibland mer, ibland mindre. Skov.

Kuratorn, henne har jag varit hos hela två gånger. Känns ok eller ok, det känns bra. Bara så fruktansvärt jobbigt att prata om sig själv, djupt in i själen. Aldrig gjort det med någon. Inte om mitt inre. Jag har ju lite där som måste ut, känns det som för att kunna gå vidare.

Mitt psykiska tillstånd har blivit så mycket bättre. Trots min smärta så kan jag vakna och vrida mig ur sängen, glad. Och tänka att idag ska jag göra det ena och det andra. För vad jag än gör, så gör det ont på ett eller annat sätt. Och det är här inställningen kommer.

Vi pratar mycket om nu och framtiden. Lite praktiska saker. Jag berättar om mina jobbansökningar osv.

Sen tycker hon att jag ska pröva en korsett. Ok, tänker jag. Aldrig prövat. Hon mäter och tänker beställa en åt mig. Känns skönt när hon tar mig på allvar. Men, sen ändrar hon sig. Det blir nog en höftkorsett, säger hon. Ok, det blir nog bra. Jag blir bara rädd att det blir så jag blir stel i stället. Vill ju kunna röra mig. Det är inga problem, säger hon. Kommer nog blir bra att få lite stöd kring ryggslutet. Att få stöd och att sedan kunna slappna av. Längtar redan.

Har nu börjat med Naproxen, som jag tror kan hjälpa just nu mot den värsta värken. Då jag har funderat på det och sen att fysioterapeuten funderade på om det kan vara en muskelinflammation som trycker på nerver som gör det så ont, ner i benen. Och det kändes så rätt när hon sa det. Så, 1 tabl. morgon och kväll.

Nu blir det då åter till fysioterapeuten och testa ryggkorsett/höftkorsett. Det känns bra att ha henna att gå till. Vore kul att få komma till henne snart och säga att jag inte har så ont. Tycker jag bara gnäller, när jag kommer till henne. Och, så vill jag så gärna stå på egna ben. Det är jobbigt att att ha ont, det är jobbigt att behöva ta andra till hjälp när man har ont. Utelämnad. Och jag vet det, det känns så som patient.

Kommer ihåg när jag arbetade som Undersköterska. Det var många patienter som uttryckte just det att de känns som om de utelämnar sig själva. Och, det förstår jag fullständigt.

images

Och på detta så trycker jag in en förkylning också. Kör på alla problem nu innan jag ev. får ett jobb. Vilket jag har flera ansökningar som jag väntar på, att få se hur de går.

ladda-ned

 

 

Alla Hjärtans Dag

En dag som jag inte brukar tänka på sådär jättemycket. Känns mest som att det är köpmännen som har en anledning att sälja.

Men, samtidigt så tycker jag det kan vara trevligt att ha en dag att visa kärlek. Men som jag också tycker att det kan man visa alla andra dagar också. Eller som min sambo eller dotter gör, de visar det en helt vanlig dag.

img_4384

Att man kan visa varandra kärlek genom att man gör saker för varandra. Hjälpa och stötta, vara där för varandra. För mig är kärlek så stort att det betyder så mycket och hur vi är emot varandra. Att vi, tycker jag iallafall  att vi ska behandla varandra som vi själva vill bli behandlade. Respekt och ta hänsyn till varandra.

Och så kom den där dagen igår. Gubben kom hem och hade dåligt samvete för att han inte hade köpt något åt mig. Han kramade mig och pussade mig och sa att han älskade mig. Och, det betyder mest.

Senare på kvällen så hörde min dotter av sig och hon och hennes familj ville komma och ta en fika.Självklart var de välkomna. Blev så glad!

Det är verkligen en alla hjärtans dag, när de kommer. Så, jag har lite såna dagar då och då egentligen. De hade med sig blommor och tårta.

Och dessa älskade barnbarn. Tänk, att jag är privilegierad att ha fått barnbarn. Jag som inte skulle kunna ha blivit mormor. Pga min dotters cancer. Jag är så tacksam och glad i dessa barnbarn. Går liksom inte att beskriva. Och nu när de bor nära mig, att få träffa dem ofta och se hur deras liv utvecklas. Fantastiskt!

En liten förändring

När jag börjar känna mig sådär bra, igen. Som jag gjorde för många, många veckor sedan…

Då känns det bra att göra personliga förändringar, som tex att klippa sig. Jag hade ju ganska så långt hår med ganska så lång lugg. Kände att nu får det åka, orkar inte med det långa håret och framför allt luggen, som jag inte visste vart den skulle ta vägen. Lång eller fortfarande kort?

Nu åkte 1,5 dm hår där bak och luggen flög all världen väg. Så underbart skönt!

Härligt att må bra!

Och känna att flera positiva saker är på gång. Att se fram emot saker är underbart. Är man nere i träsket utav ångest och man är på väg till ljusare tider så är varje liten sak som händer positiv. Det är så jag ser det nu.

Jag njuter nu och ska så göra, försöka ta hand om mig när jag orkar och vill. Behöver det!

 

Kram – du också!

Små ting 

Så trevligt när man hittar det där. Som  man bara gillar. 

Det enkla

Snygga

Svart stål – koppar 

Blev liksom kärlek i det enkla

Brukar inte vara så förtjust i stakar men de här, blev jag förtjust i. 

ÖoB 49 kr

Som hittat 👍🏻

Yoga morgon

En underbar Yoga morgon.

Gör lite varje dag, som jag kämpar med min rygg. Har varit några jobbigt dagar men så fick jag till det idag.

Känns så skönt att få till det vissa mornar. Jag kämpar med min rygg och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, vissa dagar. Jag tränar och försöker göra det jag blir tillsagd efter jag varit hos fysioterapeuten. Jag gör lite yoga varje dag. Några dagar mer än andra. Är så skönt att andas och dra ut kroppen. I andetaget känns det som om kroppen blir så mycket mjukare och längre.

Inom yogan så använder man s k probs. Det är mattor, klossar eller handdukar. Dvs tillbehör som man använder inom yogan. I mitt fall så är det enkla medel. Jag har en skön yoga matta från Casall och en yogakloss – YogiRaj. Klossen använder jag till många olika övningar. Mest till att ligga på för som jag säger ”dra ut ryggen”.

Att stå stadigt, andas och fokusera är så skönt. Inget jag är van vid men det blir bättre och bättre. Små lätta övningar någon dag, lite mer avancerade och utmanande en annan dag. Och att lära sig att andas, andas på rätt sätt. In och ut – kan vara väldigt svårt. Och jag lär mig hela tiden. Lätt att glömma bort Hur jag ska andas. Men, plötsligt så blir det jobbigt och då kommer jag ofta på mig själv genom att jag inte har andats rätt. Alla övningar blir så mycket lättare när jag andas rätt. Så viktigt!

Vill du läsa och se övningar mer… gå in på Yogobe.com och läs och lära mer.

 

Träning som medicin

För många, många år sedan. Så fick jag utskrivet medicinen Citalopram. En medicin som jag åt i ca. 6 år.

Den höll mig ovanför vattenytan. Jag kunde leva och jag kunde göra absolut det mest nödvändiga i hemmet. Då hade jag först legat som en zombie i säkert 2-3 mån. Min dåvarande läkare tyckte att så kunde det inte fortskrida.

Det här var tiden innan min dotter fick cancer.

Det här var tiden då jag hade avslutat alla mina destruktiva förhållanden, nästan iallafall. Tiden då jag egentligen hade tänkt börja ägna åt mig själv. Men jag kraschade istället.

Jag låg där… från sängen till soffan. Gjorde absolut ingenting. Min dotter skötte sig själv, tyvärr. Hon visste vart hon hade mig. Jag låg i soffan. Frånvarande mamma.

Jag fick de där medicinerna. Jag sjönk ännu längre ner i mitt liv. Nu, var det klart. Jag ville inte vara kvar här. Varför ville jag leva? Det fanns så mycket frågor då som jag inte kan ta upp här men det var kört. Jag var slut!

Min dotter! Det var hon, hon som fanns för mig. Gjorde det där som gjorde det värt att leva. Det var verkligen så. Hon fick mig att leva då, ingen annan.

Idag har det varit nära att jag har tagit emot erbjudandet att ta tabletterna igen. Min doktor har velat skriva ut dem flera gånger pga min ångest. Men jag kommer ihåg. Det var liksom inte jag, den tiden. Tabletterna gjorde mig ännu mer som en zombie. Jag var ovanför vattenytan, det räckte.

Jag vill inte dit igen. Idag har jag lyssnat på en kille… Anders Hansen. Han är en psykiatriker som kan det här om psykisk ohälsa som ett rinnande vatten. Han menar att fysisk aktiviteter är bättre än antidepressiva mediciner. Och som jag kan hålla med honom. Han berättar att det händer så mycket i vår hjärna när vi tränar, som är mycket bättre än medicineringen. Jag har läst mycket om vad han har skrivit och föreläst om.

img_1649-1

Han har skrivit boken Hjärnstark. Där skriver han om hur vår hjärna påverkas när vi tränar. Och hur den kan hjälpa vid depression och ångest. Självklart ska jag läsa den. Tyvärr har jag inte fått tag på den än. Nu har jag mest lyssnat på podcast, lyssnat på tv när han varit med. Så intressant att lyssna på honom. Och på något sätt så har jag anammat hans filosofi. Jag känner ju hur min hjärna påverkas när jag tränar. Helt fantastiskt! Mår så bra efteråt. Men, jag lovar… jag kämpar mig till gymet, fortfarande. Mycket lättare att ta ett lätt yogapass hemma.

Jag kämpar! Jag ska må som jag gjorde förr…

Mycket utav min välmående har ju också med att göra att jag inte har ett arbeta att gå till. Älskar att ha ett jobb, en trygghet när det gäller inkomst osv. Att känna att jag duger till något, att någon vill ha mig i sin personalstyrka. Det ger en självkänsla, som jag känner att jag inte riktigt har idag.

Men, det ska nog ordna sig. Det är som en ond cirkel… ond rygg – sjukskriven – dålig ekonomi – psykisk ohälsa – arbetslös…. osv.

img_2393

 

Jag är på rätt väg… min medicin är träning, träning och åter träning.

Tänk vad 40 min x 3 gånger i veckan kan betyda. Träning kommer nog alltid var en del utav mitt liv.

Klickat hem lite

hmprod

Ja, inte är det ofta jag köper kläder. Men när jag väl gör det så blir det ofta via nätet. Hittade den här snygga jackan på hm.com

Tycker det är så svårt med kläder nu för tiden. Känner mig lite i mittemellan åldern. Vill inte klä mig för ungt men sen vill jag verkligen inte klä mig som om att nu är jag snart femtio och nu är det tantkläder, aldrig. Jättesvårt!

Sen har jag ju inte direkt den kroppen som jag skulle vilja ha. Och nu när jag väl har kommit igång och tränar så vill jag inte köpa på mig kläder som sedan blir för stora.Det kan ju hända att jag går ner några kilon 😉 förhoppningsvis.

Och så blev det en Oversized tröja. Skön att bara dra på sig… i vår/sommar.

hmprod-1

Så, det blir mest lite traditionellt – basic kläder. Ofta frilufskläder som man kan ha ute i skogen. Och självklart trädgårdskläder – älskar sköna avslappnade kläder att ha ute i trädgården.

Av denna typ har jag nu snart på fyra år, avverkat 2 par. rosa_8513

Är så sköna och man får med sig allt man behöver i trädgården.

Att lätta sitt hjärta

Här, inne bakom den stängda dörren lättar jag mitt hjärta.

fullsizerender

Jag har varit här hela två gånger. Det är inte lätt, jag lovar. Hon, kuratorn bokade in ett nytt datum. Känns så motigt men ändå så bra för mig. Jag måste, jag vet.

 

Det är så jävla svårt att prata om sig själv. Flyktigt… inga problem. På djupet – nej tack.

Men nu måste jag försöka ta tag i mitt liv. Ska verkligen försöka få ur mig en massa skit. Ta emot tips om hur jag ska vara mot andra, hur jag ska bemöta människor. Och, hur jag ska vara mot mig själv.

Det är svårt!