Fars Dag

Solen skiner så underbart och jag har legat i sängen/soffan till nu. Trött och trött. Det är tyst i huset, ensamt. Men skönt ibland. Öppnar dörren ut, måste hålla för ansiktet… solen lyser rakt in – på mig.

Kommer på att det är Fars dag, idag. Just det, det var då man gav sin pappa en skjorta eller ett par strumpor eller liknande, när man var liten. Jag kommer inte ihåg så mycket. Mycket från min barndom minns jag inte. Både vill samt inte vill, minnas. Jobbig tid, det där.

Men ok, nu är det som det är. Lite försent att förändra det nu, efter 47 år, eller? Det präglar ju ens liv förstås.

Min pappa, ja. Han var speciell. Saknar honom mycket idag. Tyvärr lämnade han jordelivet med buller och bång en vårdag i april för snart 6 år sedan, i gräsmattan. Oj, vad tiden går fort. Minns den dagen som igår. Jag bodde i Stockholm. Tvättade fönster och gjorde fint i lägenheten. Det var fint och soligt ute. Telefonen ringde och ringde. Var lite upptagen med annat då. Men till slut svarade jag. Det var min bror.

-Vår pappa är död! Sa han.

-Nähä, sa jag. Jag pratade med honom för typ 2 timmar sedan. Då var han pigg.

-Nej, han är död! Sa han igen. Han fick nog en hjärtinfarkt och ramlade ihop på gräsmattan vid granhäcken, sa han.

Nu blev jag tyst. Vi lade på och jag funderade på hur fort livet kan gå. Satte mig i vardagsrummet och funderade på hur det här hade gått till. Jag avslutade hela mitt projekt om att städa klart och fixa nya gardiner osv. Jag satt länge i fåtöljen. Nu kom filmen… filmen om mig och pappa. När jag var liten.

Min dotter brukade fråga mig när hon var liten, vem jag lekte med när jag var liten. Nej, gumman… jag hade inte så många kompisar när jag var liten, sa jag. Men, jag var mycket med morfar och så var vi mycket i ladugården. Hos alla kossor, kalvar osv. Där kommer jag ihåg att jag trivdes. Jag gick runt med honom och donade. Gjorde inte så mycket, bara var.

Pappa var en stor pappa. Han var svag och stark på samma gång. Det är stort, tycker jag. När min pappa hade avlidit så skrev jag en dikt.

Efter jag hade suttit klart i fåtöljen så reste jag mig upp och så kom skrivandet igång. Orden bara kom och mina fingrar skrev.

Behövde inte fundera

Ja, min pappa var en stor Pappa

Men nu har Min Pappa fått lämna mej och Jennifer
Min mamma och mina syskon med familjer
Min Pappa och jag var själsfränden. Vi förstod varandra, behövde inte säga så mycket
Min Pappa var stor på många sätt. Inte bara runt magen 😉
Min Pappa var stor även i själen, i skrattet, i gråten och ja, som en hel människa
Min Pappa var en stor Pappa i skogen, nästan som älgen 😉 För det han inte kunde, det var inte värt att kunna. Han trivdes alltid i skogen.
Min Pappa kunde sina ”pinnar” i skogen. Pappa upplevde mycket i skogen. Det var där det hände saker, sa han alltid.
Min Pappa hade ett tufft liv, jag vet. För vi var själsfränden. Vi förstod alltid varandra.

Min Pappa var stor i mycket, speciellt att ha viljan att hjälpa andra.
Min Pappa har fått ro i själen nu.

Min Pappa var en stor Man, tycker jag.
Kommer sakna Min Pappa, mycket mycket… det var han och jag.

Kram Pappa, från Pappas Flicka

DSC_0599

Hade bara önskat att min Pappa hade vart med mig idag. När jag nu har fått förmånen att få träffa den stora kärleken och att min dotter har fått en son, efter sin sjukdom.

Det var inget, av de båda som var givna i våra liv. Och min pappa skulle ha gläds med det. Det vet jag.

Kram min Pappa, om du läser 😉

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s