Jag gjorde det

De som läst och känner mig här. Vet att jag har problem med en rygg. Har haft så i mer än ett år. I september -15 skickades en remiss från ortopeden till röntgen i Karlstad om en MR på ryggen. Och, jag har fått vänta länge, länge. Tills igår.

Och som jag har våndats och ältat detta hundra gånger. Är det något jag verkligen inte gillar så är det denna typ av röntgen. Vanlig slätröntgen osv. är helt ok. Men inte MR.

Så, varför denna väntan då? Jo, jag skulle få göra detta under narkos.

IMG_4252[1]

Bakom denna dörr. In i ett trångt omklädningsrum. Jag hade min stora halsduk. Jag grät i den. Min tröst.

Men, det finns ju en tid från att jag anmälde mig när jag kom dit, tills jag verkligen skulle in i själva röntgenrummet. Och jag säger verkligen fy f-n. Jag har ångest, panikångest. Och ihop med trånga utrymmen, så vet de flesta iallafall att det inte är en bra kombination.

Det började snurra, andningen gick snabbare och snabbare. Jag försökte verkligen, försökte. Men det gick inte. Kroppen blev bara stelare och stelare. Det blev bara värre och värre. Jag kände nästan hur golvet försvann under mig. Bröstkorgen, som jag alltid har sagt när jag har haft mina attacker, att det känns som om någon sitter på den. Det var så tungt, så tungt. Tårarna bara sprutade. Jag minns att jag stoppade in öronproppar, gick mot dörren ledd av en sjuksköterska. Jag tvärvände och gick tillbaka. Hon hämtade mig. Jag backade kroppen tillbaka. Tryckte hårt med fingrarna in i öronen, klämde med andra fingrar in i ögonen. Jag ville inte höra, jag ville inte se. Ingenting! Tårarna trängde verkligen ut ur ögonen. Min ångest verkligen rann ut. Jag fortsatte backa skakandes. De satte mig ner på britsen, jag såg inget. De drog ut min arm, som jag tryckte intill min kropp. Nu såg jag lite vitt som trycktes in i min arm. Jag kände ur huvudet blev tungt. Jag somnade.

Jag vaknade och kände mig plötsligt stolt. Jag hade äntligen gjort det. Det som jag hade våndats för inför så länge, hade jag nu avverkat. Men, som jag också hade väntat på. Just bara för att få reda på vad som är fel i ryggen.

Mitt i allt det jobbiga så vände allt. För nu, nu piggnade jag till ganska så snabbt. Gubben satt bredvid och hjälpte mig. Sedan när jag väl var på fötterna igen så gick vi upp till en annan avd. Där låg det tvillingar. Min gubbes dotter hade få tvillingar dagen innan. Så, nu har jag en stolt sambo som har blivit morfar. Härligt!

IMG_4255[1]

Vilken tur att skratt och gråt ligger nära varandra i känslolivet. Iallafall för mig.

 

Annonser

En reaktion till “Jag gjorde det

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s