Det tar tid

Är det meningen att jag ska ha gråten i halsen och vissa dagar kommer den fram, som en flodvåg. Orkar inte att ha ont mer.

Till och från har jag haft ont sedan hösten 2013. Det värsta började förra året, våren 2015. Var tvungen att stå i kassan i 8 tim. om dagen. Chefen där tyckte att jag bara skulle stå där. Jag passade där, sa hon. Den enda rast jag fick och hade var min lunch på 1 tim om dagen. Ingen ”snabbpaus” eller så. Visst, jag hade både bra skor och det fanns en s k ”gummimatta” under mig där jag stod. Men, som en läkare sa. Att den mest tränade personen skulle få problem att stå så länge.

Jag har så ont att varje morgon är en bedrift att inte gråta. Det känns som om höften är på väg ner i golvet. Det strålar ut i höften. Hugger, sticker och domnar bort i benen.

Det som känns jobbigt är att det tar sådan tid att få hjälp. Jag väntar och väntar. Jag ringer och tjatar om att få komma till läkaren. I dags läget är det så att min vanliga ortoped ville att jag skulle komma till en ryggspecialist. Och jag väntar igen. Och jag ringer och tjatar igen.

-Det tar tid att komma till en sådan läkare! Sa sköterskan, när jag ringer och frågar hur länge jag ska vänta.

Blir också ledsen för att jag känner mig så underlägsen. Jag kan inte göra något åt min situation. Jag försöker verkligen att röra på mig, jag försöker göra övningar som sjukgymnasten har gett mig. Men, det är verkligen övningar som ger smärta. Har jag s k ”goda dagar” går det bra att göra dem men får ont efteråt. Känner mig bara så trött på att vänta och vänta. Allt tar sådan tid. Visst, det är inte bara jag. Men, ska det ta så lång tid att jag inte orkar gå längre?

Orkar inte snart! Trött och less på det här. Är nog mest less för att jag vill också jobba, komma hem och vara normalt trött. Inte trött på smärta. Laga middag utan att vara trött, göra fritidsaktiviteter som vanligt folk. Gå i shoppingcenter osv och handla utan att behöva sitta då och då. Dvs. göra det de flesta gör.

Vill tänka positivt, vill göra saker osv. Men, det får jag verkligen sona för efteråt. Då har jag så ont. Häller i mig smärtstillande – Gabapentin. Känns som om det bara sätter sig i huvudet. Somnar! Sover bort livet en stund. Skönt! Orkar inte, ger upp ibland.

Vill inte ha det så här. Vill vara frisk!

Att gråta är skönt… jag gråter lite mer

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s