Fysioterapeut & Kurator

Skön men lite känslomässig eftermiddag.

När positiva och negativa känslor blandas blir det lite jobbigt.

Efter den fantastiska morgonritualerna så åkte jag för att träffa min kurator. Har gått några gånger där nu och pratat om mig. Svårt det där men det har kommit ur mig ett och annat. Det tar sin tid när man har ”skit i bagaget”. Men, nu känns det så bra – jag har kommit på rätt sida året. Min värsta ångest har lagt sig, för tillfället. Och jag känner att jag kan se framåt, positiva känslor och bra saker som kommer att hända framöver.

Så, vi har tagit en paus från våra samtal. Jag kommer ha henne kvar i min telefonboken, i fall att. Hon finns där om jag behöver henne. Och till hösten ska jag preparera mig med hennes telefonnummer och D-vitamin. Jag är nog beroende utav D-vitamin. För många, många år sedan så testade jag på höstkanten att ta en D-vitamin om dagen. Och jag kommer ihåg att det kändes ganska bra då. Så vi pratade om det och så pausade vi våra möten. Kändes bra att ha fått ur sig det värsta, tror jag. Men, som jag sa till henne så hade jag nog behövt komma till henne i höstas, när det var som mörkast i mitt liv. När jag egentligen undrade vad jag gjorde här på jordklotet. Nu är det som det är och inget att grubbla över. Ser framåt och möjligheter nu.

Sen blev det en fika på godaste fiket – Nordells Konditori. Och ladda för nästa besök. Det hos fysioterapeuten. Tänk att nu känns det inte ens jobbigt att gå in där, som det gjorde förr. Så härligt!

Där pratade vi igenom vad som har hänt sen sist. Jag berättade lite om besöket hos kuratorn mm. Jag fick korsetten, som jag har tänkt att låna i två veckor. Sedan får vi se. Om jag vill ha den så får jag köpa den, den kostar en del tyvärr. Får se om det är värt efter två veckor.

FullSizeRender 1

Prövat den nu ikväll. Känns väldigt bra, lite ovant bara men det ska nog gå bra.

Sedan blev det psykomotorisk behandling. Känslor- psykiskt och fysiskt. Att utföra fysisk aktivitet och få känna efter. Vad känner jag osv. Åh, vad jag känner stor skillnad mellan i höstas och nu. Att göra de här övningarna nu är mycket lugnare, det är mer fokus – när jag blundar och tänker på att andas. I höstas så kunde jag inte fokusera på både rörelse och det hon sa till mig att göra. Jag kunde inte sortera och minnas. Antingen göra rörelsen eller lyssna på henne. Inget fokus då, som jag hade idag. Idag blundade jag, lyssnade och gjorde samtidigt.

Hon sa att jag kändes tryggare och stabilare. Jag kunde stå och sitta utan att hålla på och ändra position hela tiden. Jag stod och satt bra, kände jag själv. Att hon bekräftade det kände bra. Att ge allt en tid, ger resultat. Tålamod!

Min fysioterapeut kommer jag att gå till, förhoppningsvis ett bra tag. Känns så bra det här, som egentligen skrämde mig i början. Det var så främmande men det var samtidigt jag, i den behandlingen som låg framför mig. Det hon erbjöd mig, att hjälpa mig med. Jag är så tacksam att jag orkade vara kvar hos henne. Jag tvekade flera gånger, när det var som värst. Känns bra och är så tacksam att jag får träffa henne då och då.

Nu ska jag fokusera på träning och yogan, lite mera. Och självklart vill jag ha ett jobb. Lite är eventuellt på G, vissa jobbansökningar är på ”vänt”. Hoppas, hoppas… vill så gärna komma ut i arbetslivet. Jag passar inte att gå hemma, när jag mår bra. Ryggen, jag den får jag leva med. Den lever sitt liv från dag till dag.

Vi känns det som jag vill gå vidare och fokusera på ett liv i arbetslivet.

Och att tänka lite på mig själv och må bra.

Det känns bra… nu kör jag.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s