Svårt med tid

Ja, här blir det inte mycket skrivet nu för tiden.

Vissa dagar mycket, andra dagar inget alls. Då står liksom allt stilla. Det är mest då jag längtar till Stockholm. Mm, svårt det där.

Det kommer och går, längtan. Som trycket i bröstet. Det finns alltid där- längtan och trycket. De hör ihop på något vis också.

Jag måste åka snart, få känna lite stad. Hälsa på någon, bara vara i staden. Alla människor, pulsen, lukten- inte alltid så mysig men ändå. Möjligheterna som finns…

Jag har sagt och kommer säkert känna så länge… jag saknar Stockholm och allt där. Men, jag vill nog inte bo där mer. Tror jag.

Det är skönt med tystnaden, ensamheten- har inte sådana vänner här, som där. Finns inget umgänge här som som jag hade där.

Här, här känner man till varandra. Pratar om varandra osv. Fast jag vet ju inte så mycket, för jag bryr mig inte. Visst, skulle jag göra det om jag hade mer ”nära” relationer. Men det har jag ju inte.

I Stockholm, där jag bodde träffade jag nästan varje dag, någon. Granne eller bekant. Men, kunde lika gärna känna ensamheten bland alla människor. Fast det var då på ett skönt sätt. Jag hade kanske turen eller om det berodde på mig, att jag hade sådana vänner, bekanta och framför allt grannar. Hur mysigt som helst.

Visst, det fanns dagar också.

Men, ofta valde jag dem själv. Hur jag ville ha dem.

I min värld finns inte det där som folk pratar om. Att i Stockholm hälsar inte man på varandra, inte ens grannar. Eller, där hjälper man varandra inte.

Jovisst, gör man det.

Många gångar handlar det om vilka människor man har runt omkring sig. Jag hade nog ”rätt” människor. Ok, jag hade också många vänner, som jag kallar dem fast de inte alltid var de ”rätta”. Men, jag gillar att vara med människor, till de är ”dumma” mot mig. Det finns så många, som inte tror de gör människor illa. Klumpiga kommentarer som de tror är helt ok att säga. Men, som gör så ont. Sen finns det de människorna som många tror är dumma men som är så snälla, genomsnälla.

Vad definierar en snäll människa? Vad gör eller hur ser en snäll människa ut?

Det finns ju inget direkt svar på det, tycker jag. Det beror ju helt och hållet på den andra människan. Vad man tycker är snällt och inte snällt.

Jag känner få. Känns bra så. Kanske jag föredrar respekt istället, eller?

Svårt!

Tur vi är olika.

Det är så skönt att kunna dra sig undan, inte visa sig. Bara få vara sig själv, inte den människorna runt mig tror jag är. Det finns ett så otroligt mörker inom mig. Känns bra att ha de där egenskaperna, som inte många känner till. Och att de då får tro att de känner. Att spela en roll tror jag vi alla göra. Även för nära och kära, ibland. Att släppa sitt innersta gör jag nog bara när jag är ensam.

Sitter här nu, en ny hörna.

IMG_8371[1]

Lite nytt på verandan, fick då känslan att ”skriva av mig”här en stund. Som psykologen tyckte jag skulle göra då och då. Nu har jag gjort det. Känns ok.

Jag har det bra, känns bra. 5 år med gubben och önskar mig ett antal år till med honom. Men tyvärr finns det några svarta celler i hjärnan på mig, som fortfarande vill förstöra för mig. Jag jobbar på för att bli av med dem.

Inte lätt – men det ska gå.

Nu njuta av ett/två… glas vin. Ledig i morgon och ska njuta. Göra det jag vill- typ vara i trädgården. Ska försöka att inte göra någonting imorgon.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s